Nu måste jag gnälla lite till om dom
jäkla duvorna!!!
Vilken morgon.. puuhh
Jag skulle smyga och titta på balkongen,
ser inget, och tänker hmmm mina
cyberfolie funkade!!
Nöjd med mig själv smyger jag lite till
och vad händer när jag är framme??
Duv Jäklarna (2st) sitter vackert på
stolen intill väggen!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag skrek som en galen tupp och
mannen undrar vad som händer??
- Dom jäkla duvorna skrämde skiten
ur mig!!!!!!!!!!!!!!!!!
Både mannen & barnen skrattade så
tårarna rann & påstod att jag lockat
till mig dom genom mitt folie!!!!!!!
Jag lovar mina tårar
rann av rädsla...
Fy för!!!
När jag sedan kommer hem ringer
mannen för att fråga hur det är &
har då även ett nytt tips till mig:
- Älskling du kan ju prova att sätta
ett foto på dig i ram när du inte är
där!!!
Gulligt ELLER????????
Har ni någont tips så tar jag tacksamt
emot.. Jag har nu tagit bort foliet &
möblerat om samt fällt ihop stolarna!!
Nu skall jag till butiken och blåsa
ballongen (avskyr..) för att fira
1år!!
För exakt 1år sedan såg det ut så
här:
Mycket har hänt & jag skall se om
jag hinner ta lite bilder på
"nya" ovanvåningen idag!!
Ha det bäst & tusen tack för alla
rara kommentarer!!!
Kram Cilla
8 kommentarer:
Ja vill se med bilder från din butik....mera mera..
Tyvärr har jag samma problem som du med duvor och inga bra tips, jäklar vad de skitar ner.
HA det gott
Kram anna
Blir mer och mer tacksam över att vi inte har några duvor kring vårt hus!
STACKARE!
Skönt att du har en förstående familj som stöttar dig!
Stora kramen Mimmi
Förlåt men nu kommer det...hahahahahaha.....din killes humor är ju underbar!!! Men tycker synd om dig som är såå rädd, jäkla fågel kräk!! Bara skiter....
Ha det bra, stora kramen/ Susanne
Den är mysig, din lilla butik. Ska bli spännande att se ovanvåningen!
Så synd om dig!
Phobier är inte att leka med, men man kan övervinna dem.
En av mannens söner hade rejäl spindelphobie.
Och vad gjorde grabben när han var ca. 30 år???? Han åkte till Zoo i Gävle (tror det var där) och gick till e speciell utställning som han läste om i tidningen.
Där stod han bland skolklasser i årskurs 3 eller så och observerade djurskötaren som visade tarantler och dylikt....och lät barnen fingrar på dem.
Så tänkte mannens grabb, nu eller aldrig, och gick fram....efter många svettanfall, panikflämtningar och hjärtklappning kunde djurskötaren plocka upp en tarantel och lägger den i sonens hand..., han klarade sig ett par sekunder....och sedan blev han nästan kaksig, han tyckte den känndes mjukt, varm, inte alls obehagligt om man bortse från ångesten. Och han klappade taranteln och nu är phobien väck, puts väck, borta. Tztztztz. härligt.
Nu då, fram till duvorna, de är mera rädd för dig än du för dem.Visst skiter de ner allting, och dem låter inte als tilltalande, men de är ju inte farliga. Läs boken Die Taube "duvan" av Günther Grass.
Det handlar om just duv-phobie... kanske hjälper det.
Ack om jag kunde jag bara hjälpa dig.
Grattis till 1års kallaset idag, tyvärr hade jag inte tig, skriver senare varför.....
Petra B.
Varmkram, Petra
Hej Cilla!!!
Tusen tack för din underbara kommentar:)
Jag har kollat nästan hela din blogg och kunde inte sluta läsa.
Kul att du lagt till mig i din blogglista. Du ligger numer på min med. Tack för AWARDEN, självklart kopierade jag den och skrev 7 saker om mig!!! mitt ego kunde inte motstå. Har ju aldrig fått någon förr:-)
Ha det gott och grattis till 1 år!
Ska bli kul att följa dig!
Stora kramen Rita, sot & lintott
Kommer förbi på lördag, måste ju se det nya spännande med andra våningen...
Du de där duvorna är lika rädda för dig som du för dem flaxa lite så ska du se:) skämt och sidor det måste vara hemskt att ha sån fobi för nått.
Ha de! Åse
Kul att du ville vara me´!
Hoppas att du får en härlig duvfri fredag!
Kramen Mimmi
Skicka en kommentar